Tider skola komma

Randy – They fear us

Abergaz - Politicke parole

Larve - List (måste få tag i den utanför myspace…)

Entomed – The Supreme Good

Adhesive – …before we smash the state…

Nu basunerar media ut “Pirate Pontén” och namnbytet och kopplar detta till piratrörelsen. Som vanligt har herr Pontén inga bevis för sina anklagelser, men blir helt okritiskt trodd av media. Fascinerande… Egentligen illustrerar det som hänt ett helt annat problem. Att skatteverket inte kollar upp att det verkligen är den aktuella personen som byter namn. Förslagsvis borde man göra det istället för att låta Pontén gå ut med ogrundade angrepp.

Eftersom jag inte tror att det är främmande för Pontén att helt enkelt ljuga, alternativt byta namn, för att tjäna sina amerikanska herrar så är första tanken som slår en att nyheten helt enkelt är fejk. Kanske är den inte det, men då är det snarare en nyhet om att skatteverket bör se över sina rutiner och inget annat.

Det land där presidenten, Sarkozy (iofs var inte president då), tog sig friheten att generalisera och kalla en stor mängd ungdomar för slödder bara för att de inte stod i kö och väntade på förnedring utan reagerade (om än kanske på fel sätt, men det är en helt annan sak), tar återigen kampen mot yttrandefrihet en skrämmande vändning. En person som kallat en politiker “lögnare” på en blogg, blir åtalad för detta;

Kallade minister lögnare – åtalas

Den mest uppenbara frågan är egentligen, “Varför blir man politiker om man inte tål att kritiseras (och det ganska milt) offentligt?”. Samtidigt finns det också en del av mig som misstänker att Aftonbladet far med osanning och att det hela är ett skämt. Jag hoppas det…

I alla fall så bör man som offentlig person tåla lite mild kritik. Eller så kan man helt enkelt strunta i att vara en offentlig person. Eller för den delen vara politiker. Samtidigt är det väldigt skrämmande att ett land som Frankrike kan ha en lagstiftning som medger att personer åtalas på detta sätt (förutsatt att AB inte far med osanning då). Helt klart väldigt väldigt skrämmande. Skrämmande är också att, enligt artikeln, den “advokat” som “politikern” har anser att bloggar skall censureras av de som erbjuder bloggtänsten. Det står numera helt klart varför Sarkozy’s familj inte flydde Ungern under vare sig Miklos Horthy‘s eller Ferenc Szálasi‘s minst sagt suspekta regimer utan väntade tills en gäng skogstokiga stalinister hade tagit makten. Orsaken var uppenbarligen att en högerdiktatur är bättre än en vänsterdiktatur (om någon nu kan förklara det konceptet för mig så vore de snälla). Det är nästan som man vill samställa det förfall som nu sker i Frankrike med det förfall som skedde i Tyskland en gång i tiden. Men till och med jag inser att det är en lite för extrem jämförelse. Men vem vet vad som kommer hända när man väl öppnat dammluckorna???

PÃ¥ sätt Ã¥ vis är det ett fasanfullt samhälle som vi lever i. Läser pÃ¥ SVT Text, som Ã¥tminstonde bitvis är nÃ¥gorlunda opartisk (vilket är svÃ¥rt att hitta idag dÃ¥ opartiska medier som inte ger ett helt oblygt stöd till landägarna är svÃ¥ra att hitta). Helt okritiskt tillÃ¥ter man stortjuven Henrik Pontén (kom ihÃ¥g hur mycket pengar som borde ha gÃ¥tt till Robert Johnssons dödsbo ifall upphovsrätten verkligen hade tillämpats) använda termen att nÃ¥gon stjäl filmer frÃ¥n hans arbetsgivare. Ã… ge intryck av denna människa driver en frÃ¥ga som är av nÃ¥gon form av allmännintresse…

För det första sÃ¥ är upphovsrätten som den fungerar idag en stöld frÃ¥n det allmänna kulturkapitalet. Bara tanken pÃ¥ att Micheal Jackson äger/ägde rätten till Beatles lÃ¥t “Revolution” fÃ¥r mig att brista ut i kroppsliga spasmer. Bara tanken pÃ¥ att ett system som tilllÃ¥ter ett dylikt förfarande är, “rättvist”, eller skyddar kulturkapitalet är totalt nonsens. Skall det vara upphovsrätt skall det vara upphovsrätt Ã¥ denna skall varken gÃ¥ att sälja eller byta bort.

Vi lever i ett tidevarv där mycket lite av kulturen som skapas är av bestÃ¥ende kvalitet; Ã¥ att i en sÃ¥dan värld kräva en förlängning av upphovsrätten frÃ¥n det redan fullständigt orimliga “70 Ã¥r efter skaparens död” är hysteriskt och pÃ¥ gränsen till sinnesjukt. ÄndÃ¥ framställs det av medierna som fullständigt rimliga krav. Samtidigt som man klappar händerna när apokalypsen fyra ryttare sänker den överhoppningsbara tiden i a-kassan till fem Ã¥r. Hysteriskt, vansinnigt och bisarrt är bara själva förordet till detta beteende. För visst… jag kan köpa argumentet att musiker och filmskapare skall kunna leva pÃ¥ sin arbete. Det är inget som jag vill ta ifrÃ¥n dem. Men jag vill definivt ta ifrÃ¥n dem rätten att deras barn och barnbarn och barnbarnsbarn skall kunna leva pÃ¥ förfädernas arbete, dÃ¥ jag inte kan dra växlar pÃ¥ de verktyg min farfar gjorde hemma i smedjan eller de auktioner som min morfars far förättade pÃ¥ 1920-talet. Inte heller kan jag leva pÃ¥ all de pengar som mina föräldrar betalt in till samhället och aldrig fÃ¥tt ett öre tillbaka för (bÃ¥da med 7-Ã¥rig folkskola och med fast arbete mellan 14 och 65 Ã¥rs Ã¥lder; samhället har fÃ¥tt tillbaka mycket mer frÃ¥n dem än vad det investerat i dem). SÃ¥ varför skall artister och filmskapare som tillverkar hissmusik och narrspel som programmeras till att gilla via reklamen ha denna rättighet? För det är trots allt det som upphovsrättinsdustrin handlar om. Inte att skapa stor konst.

I morgon, passande nog den 1:a april, sÃ¥ inleds en ny era i det svenska rättssystemet. För det är dÃ¥ den sÃ¥ kallade “IPRED-lagen” träder i kraft, och man börjar nedmonteringen av rättssystemet genom att tillämpa den juridiska princip som har sÃ¥ stor framgÃ¥ng i bland annat Kina, nämligen “skyldig tills motsatsen bevisats“. Att man är skyldig om man inte kan bevisa att det inte förehÃ¥ller sig sÃ¥. Tvärtemot vad som fÃ¥r sägas vara en av grundbultarna i en fungerande rättsstat.

Mycket luddig och lös bevisning (IP-nummer, skärmdumpar och liknande) kommer att betraktas som stark och tydlig erinran om skuld. För att vÃ¥ra politiker inbillar sig att ett IP-nummer är samma sak som ett personnummer, eller ens för den delen ett telefonnummer. NÃ¥got som inte alls är sant. En bättre beskrivning är väl snarare att likna det vid en personbils registreringsnummer. Ã… vid tillämpande av motsvarande lagstiftning vid ett sÃ¥dant fall skulle betyda att inte den som kör bilen, utan den som stÃ¥r som ägare av den är helt och hÃ¥llet ansvarig för den verksamhet som sker med bilen, även om den har blivit stulen eller används utan lov. Exempelvis dÃ¥ att en person stjäl din bil, kör ihjäl nÃ¥gon och sedan döms du för grovt vÃ¥llande till annas död och grov vÃ¥rdslöshet i trafik. Även den som stödjer dagens upphovsrättsliga lagstiftning borde faktiskt kunna inse det helt orimliga i denna “rättsskipning”.

VÃ¥r rättstat har vid tolvtiden inatt tagit ett stort kliv tillbaka, tillbaka till den tid dÃ¥ män dömdes till döden för tidelag och kvinnor till döden för häxeri, där bevisningen hade exakt samma substans som den IPFI, AntipiratbyrÃ¥n och Henrik Pontén framhärdar. Att straffet är annorlunda saknar betydelse eftersom man har ruckat pÃ¥ en ytterst viktig princip, i att rättstaten skall Ã¥tminstonde försöka skydda oskyldiga frÃ¥n att bli dömda pÃ¥ lösa grunder genom att tilllämpa principen “oskyldig tills motsatsen bevisats“.

Förresten sÃ¥ skulle jag ocksÃ¥ vilja leva pÃ¥ alla de pengar som mina föräldrar betalat in till olika a-kassor genom Ã¥ren utan att fÃ¥ nÃ¥gonting tillbaka. Ã… det ocksÃ¥ i minst 80 Ã¥r av mitt liv. För det är vad dagens upphovsrättslagstiftning innebär för barn och barnbarn till människor som en gÃ¥ng har skrivit ett musikstycke, gjort en film eller skrivit en bok. SÃ¥ det vore inte mer än rättvist. Skall de kunna leva pÃ¥ sina far- eller morföräldrars arbete under hela sitt liv sÃ¥ skall jag ocksÃ¥ erbjudas den möjlighet. För rätt skall vara rätt, inte orätt. Samtidigt som Robert Johnson och de fattiga delta-bluesmusikerna vrider sig i sina gravar (för att upphovsrätt bara är upphovsrätt om man har rätt advokater pÃ¥ sin sida)…

Slutligen, för att anknyta till en känd romares ord, så anser jag att Henrik Pontén hör hemma i cell i Haag. Då han likt Roland Friesler med de metoder som finns tillgängliga åberopar godtycklig rättvisa. Något som i slutändan innebär att han, och hans kumpaner satt spaden i jorden för att gräva rättvisans grav.

Det slog mig med häpnad att för en gångs skulle kunna läsa något intressant i den mörkblåa tidningen Sydsvenskan. Givetvis har det med mitt morbida intresse för dödsstraff att göra. Artikeln jag pratar om fanns publicerad i fredagens tidning på sidan 23 i a-delen.

Rubriken lyder “Dyrt dödsstraff slopas av delstater i kristider“. Artikeln i sig understryker den antidemokratiska aspekten hos de individer som menar att det är billigare med dödsstraff än med livstids fängelse (under den förutsättning att livstid är livstid och samhället verkligen behöver skyddas frÃ¥n individen). Svart pÃ¥ vitt presenterar man kostnaden för dödsstraff i en halvutvecklad rättstat som USA; en avrättning kostar delstaten Maryland 3 miljoner dollar att genomföra, medans det att hÃ¥lla personen i fängelse för resten av livet genererar en kostnad av 1 miljon dollar. Man kan ocksÃ¥ läsa att flera delstater planerar moratorium (uppehÃ¥ll i verkställandet av dödsstraff) till följd av den “ekonomiska” krisen. Där ser man…