Tider skola komma

Tänkte bara slå ett slag för 1990-talets bästa Science Fiction trilogi. Författaren Kim Stanley Robinson representerar den typen av SF-litteratur jag gillar att läsa, där majoriteten av texten tas upp av resonemang kring framtida samhällsstrukturer och nya idéer utan att för sakens skull rensa bort det som är spännande och intressant med genren. Synd bara att den aldrig har översatts till svenska. För det här är vad jag kallar SF, inte historier om prinsessor, kejsare och skitnödiga uppror.

Wikipedia: Mars trilogy

Upphovsrättsindustrin fortsätter att kräva exceptionell särbehandling i rättsystemet; förutom de hittills ställda kraven om att inte behöva presentera bevis och att kräva att motparten inte får föra sin egen talan i en rättssal så kommer nu ytterligare ett. Att de inte skall vara tvungna att betala motpartens rättegångskostnader ifall de (ovannämnda undantag till trots) skulle förlora en rättsprocess.

Jag kan hålla med om argumentationen att ifall man har ett samhällssystem som kräver det så skall man ha betalt för sitt arbete. Är detta en del av det överenskomna samhällskontraktet så är det så. Men att helt och hållet åsidosätta rättssystemet för att få igenom sin egen vilja… Men att säga att en stor del av befolkningen inte har något att säga till om när det gäller samhällskontraktet är att vrida samhället tillbaka flera hundra år. De av våra förfäder som arbetade för införande av rättssäkerhet vänder nog sig i sina gravar nu.

Ars Technica: RIAA doesn’t want to pay for a fair defense, says victor

…eftersom du kan få mer jobb om du bara vill. Detta fina nya budskap från det nya “arbetarpartiet” och apokalypsens fyra ryttare är fullständigt vansinnigt. Vidare så är det ytterligare ett steg mot korporativismen, det vill säga att man förväntar sig att arbetstagare och arbetsgivare automatiskt har identiska intressen. Om du inte kan få mer jobb på din ordinarie arbetsplats så säger det nya “arbetarpartiet” att då får du väl skaffa ett deltidsarbete till. Vilket är fullständigt orimligt, eftersom ett dylikt system bygger på att de som jobbar deltid skall jobba mer än de som jobbar heltid. För mindre lön dessutom. I vilka arbetares intresse ligger detta? Kan någon förklara för jag begriper inte nyspråket längre.

Jag jobbar i genomsnitt 20-25 timmar per vecka, och tjänar genom detta ungefär 6.500 kr i månaden efter skatt. För att komma upp i en någorlunda normal lönenivå skulle jag behöva arbeta ungefär 60 timmar i veckan hos min arbetsgivare. För att kunna ha två arbeten som skulle resultera i en någorlunda normal lönenivå skulle jag behöva ägna åtminstone två timmar av dagen till pendling mellan de olika jobben. Samtidigt skulle jag behöva jobba samtliga helger, och även 4+2+4 timmar per dag bara i ren arbetstid (den normala pendlingen för en heltidsanställd oräknad). Summan blir 61 timmars arbetstid per vecka. På vilket sätt hjälper detta mig att få ett heltidsarbete, jag som till skillnad från herr arbetsmarknadsministern klarade av min universitetsexamen? På vilket sätt är detta en politik som gynnar de som arbetar, herr arbetsmarknadsministern? Å varför finns det ingen typ av pappersmedia som ifrågasätter dessa förändringars förmåga att åstadkomma något positivt (då räknar jag inte politiskt bundna partiorgan eller Flamman)? Varför finns det ingen media idag som vågar leva upp till uppgiften att vara den granskande statsmakten?

Å förresten, herr arbetsmarknadsministern, så kommer inte företagen eller vårdinstutionerna eller telefoncentralerna att förändras det minsta på grund av dessa regeländringar. Det vet alla som någonsin har jobbat på ett dylikt företag. Man kan helt enkelt inte tvinga företagen/institutionerna att ändra sig genom att hota de anställda. Hoppas verkligen att den mest ärkekonservativa regeringen denna sida förra sekelskiftet blir avsatt i nästa val. För även om jag har en mer pålitligt försörjning då, så kommer jag definitivt inte att rösta på någon som bara, och då enbart, arbetar för storföretagens väl. De nykonservativas mix av stalinism och gangsterkapitalism är inget för framtiden. Det har det aldrig varit och kommer aldrig att bli heller.

Tuffa tider för deltidsarbetare

Även om det knappast är helt oväntat att en 90-årig man avlider som kommer man att sakna Clarke som representant för den positiva Science Fiction som jag gillar. Den genre som representerade en tro på att många saker var möjliga - till skillnad från dagens SF där man till synes är helt upptagen med att bevisa hur fruktansvärt samhället kommer att bli. Eller att skriva fåniga rymdoperor som Stjärnornas Krig.

Childhood’s end: Arthur C. Clarke passes away at age 90 (Ars Technica)

Måste säga att jag ryckte till när jag läste nyheten; Systembolaget ska betala 40 milj kr.  I skadestånd till Vin och sprit? Ett statligt företag betalar skadestånd till ett annat… Känns mångt och mycket som ett väldigt magstarkt skämt…

Eftersom vår regim är upptagna med att upprätthålla skenet av att vi lever i verklig demokrati istället för en parlamentarisk sådan (då den parlamentariska varianten uppenbarligen lämnar det öppet att anse att folket är idioter som inte begriper något), har man beslutat att ha en debatt i riksdagen om fildelningen. En debatt där bara den ena sidan är representerad. Å då inte de som äger den verkliga upphovsrätten, utan de som har köpt den. Samma sak som är bruklig när det gäller rovdjursdebatten - där rovdjurshatarna får i stort sett alltid stå oemotsagda, inte ens motsagda av någon som tar upp frågan om balansen i naturen. Snart vågar jag inte längre tänka på det här, för jag fruktar att ovan nämnda exempel inte är de enda som gäller. Hur ofta bjuder man egentligen in till debatt där bara en part är representerad? Jag vill inte veta längre…

Fildelare tystas tystas i frågestund om fildelning