Tider skola komma

De senaste veckorna har jag egentligen spelat World of Warcraft alldeles för mycket. Detta efter att den senaste expansionen, Cataclysm, kommit ut. Nu börjar man få ett mer genomgående intryck av det hela efter att varit överallt och snokat i den nya världen. Min huvudkaraktär, Svårmod (EU/Darkspear) är level 85 och numera worgen (beslutet att byta från night elf satt aldrig särskilt långt in).

När det gäller de nya zonerna i spelet så är Vashj’ir tyvärr en stor besvikelse, som får en att undra om det egentligen förekommit något betatest. Mount Hyjal är en intressant zon som stoppar in mycket ny bakgrundsinformation i spelet. Deepholm är väl lite sådär, mest eftersom jag aldrig har varit så förtjust i att springa runt i grottor. Albino fiskarna är dock rätt festliga (och förstås bra att sälja på auktionshuset eftersom få orkar stå där å fiska).  Zonen skulle dock kunna expanderas en aning med mer bakgrundsinformation. Uldum är väl min favoritzon (på grund av arkeologi-temat). På att göra listan hamnar förstår att se till att skaffa en kamel, för det är för tillfället det riddjur som ser allra mest rätt ut i hela spelet (extra mycket på grund av att rörelsemönstret ger samma stoner vibbar som både troll och worgen har). Twilight Highlands har dessa sköna dvärgvibbar men är å andra sidan lite väl tungt när det gäller intros. Rent krasst så hade man kunnat säga att det hade varit en bra idé att plocka bort några därifrån och lägga till dem i Deepholm för att ge den zonen lite mer kött på benen.

En del gnäll blir det förstås. Vi var utlovade att det skulle gå att flyga i hela Azeroth, men ändå går det inte att göra så i varken rymdgetternas eller blodälvornas land. Samtidigt som man har satt ut ett gäng oövervinneliga vakter i Eversong Woods. Riktigt dåligt är det enda betyget som kan ges till detta. Kan också informera Blizzard om att vargar oftast inte bökar (om det är tänkt att vara ett sniffande ljud så måste jag säga att det mest låter som en gris som bökar) eller vrålar som lejon. Här är det verkligen befogat att fråga om utvecklarna har gått på samma svampar som tycks vara trollens favoritföda. Lite dumt är det också att man inte kan klippa sig som människa, utan bara som worgen. Särskilt eftersom utseendena hela saknar koppling mellan varandra. Den nya given med “döda en fiende och få två köpet” är också lite märklig.

Det var väl allt jag kom på för tillfället. Väl mött i Azeroth, och förhoppningsvis till hösten i Sanctuary (Diablo 3).

Måste medge att det kändes som en mindre chock att se en intressant och saklig artikel på Aftonbladets hemsida. Väl värd en genomläsningen är den i vart fall;

Var ointresserad av religion

I övrigt är det väl mest en parentes i verkligheten, att en självmordsbombare sprängt sin magsäck i Sverige. Ovanstående länk kan dock kanske ge en inblick i hur det kom att bli så. Så nu har Amaltheamännen och MUF (ja, det är ett terrorbrott att bränna ner tidningsredaktioner man inte tycker om) fått sällskap i svensk terrorisms historia av en förvirrad man vars skäl förmodligen inte alls var religiöst.

IPFI beklagar att ComHem förhindrar rättvisans gång? Rättvisan? Tragiskt nog så förstår inte IPFI begreppet rättvisa. Eller så applåderar man när Iran avrättar en rebell. För det är i enlighet med Irans rättvisa. Eftersom rättvisan uppenbarligen är vad som står skrivet i lagboken eller vad maktmännen säger att gäller. OBS jag började inte… Det gjorde IPFI men sin skamliga “You wouldn’t steal a car” reklam.

Vad vore en Doctor Who säsong utan Daleks? Utan Daleks skulle det saknas något, och de är definitivt mycket roligare än någon Bobba Fett. Följaktligen så dyker doktorns gamla nemesis upp igen i femte säsongens tredje avsnitt (“Victory for the Daleks”). Tyvärr så toppar det avsnittet dock inte det i säsong fyra som utspelar sig i Empire State Building under den stora depressionen. Men det är klart; man hade då David Tennant i högform, och Matt Smith behöver fortfarande hitta sin egen stil.

Det är med tungt hjärta som jag säger farväl till en tv-serie som följt mig i många år i sina olika inkarnationer (sedan 1998 för att vara mer exakt). Stargate har definitivt förlorat en tittare i och med att man tillåter US Airforce att sprida ett väldigt brunt budskap. Att ett auktoritärt styre illustrerar styrka och överlevnad medan ett demokratiskt styre illustrerar svaghet och undergång. Ifall så skulle vara förhållandet så omfamnar jag grundligt undergången, och betackar mig för överlevnad. Det känns i.o.f.s. rätt märkligt att det kommer nu, efter Bush-eran. Fast egentligen är det väl så att de inte vågade flytta fram positionerna då. Troligtvis.

Egentligen får man väl skylla sig själv dock, då man blir ett fan av en tv-serie som har den amerikanska militären som huvudsponsor. Det som är tråkigt dock är att alldeles för få tycks vara medvetna om det. Tidigare har dock seriens glorifiering av militära arbetsmetoder varit uthärdlig då man inte passerat gränsen. Men nu har man alltså gjort det och det känns helt fruktansvärt.

Vila i frid Stargate! Avslutar med följande strof från Mikael Wiehe;

“De säger att det här är vägen, den enda vägen fram, men om det här skall kallas framåt… Då skall jag ingenstans…”

Man kan aldrig sluta irritera sig på Aftonbladet. Visst är det tråkigt när människor dör men… Att säga att världen känns mindre fri när Polens konservative president och “halva landets maktelit” (ordvalet säger allt), kraschar är bara fullkomligt bisarrt. Hur länge skall egentligen dåtiden vara framtiden bara för att Stalin och Mao dödade en massa människor? Kan vi inte göra upp med det här skräpet någon gång. Kan vi inte någon gång ta och förpassa konservatismen till historiens sophög där den hör hemma, precis som de flesta varianter av kommunism. Å det oavsett om man blandar ut den mörkblåa röran med några skedar gangsterkapitalism.