Just click on the link that is presented below

Utan Namn

rött - blodet stirrar mig i ögat

dött - utan att finna frid i vår tid

stod ensam - långt ifrån det som alla behagat

leende - slog tillbaka mot denna individ

i stjärnglans - haver man förtröstan

i livets dans - finner man evigheten

skrek med rösten - sprucken och hes av längtan

tomhet - fiende till överheten

skrik som en gris - en bild av ett hjärtas kamp

lys som en sol så vis - trummande av längtan

stjärnglans - o denna fåfänga kamp

är detta vad jag fått - av livets trängtan

"det ringer i mitt öra, ett ljud som mången skolen förföra"

#2

lidande, stank, pest och kolera

krig och fasor våra sinnen förvrida

längtan efter något annat

bättre och ej lika avstannat och försegat

obesudlat reser sig livet efter mera

för att skapa en rysning efter att lida

bankar i taket

känner smärta i bröstet

ler mot den groteska bild jag ser vaket

har nog livet utfrostat

till att hamra på en kall formalitet

i dans mot okända mål som realitet

den gråa väggen bekymmra mig åter

när jag sitter i stillheten och gråter

det leende som en gång fanns

var formulerat med distans

fruktan för vad som komma skall

är det som sig bör hos denne lille man

dessa känslosvall

som likt inga andra vågor slår mot hamnens vall

kan någon dessa känslor begripa

utan att tvinga mig att efter andan kipa

varför älskar man

när ingen svar synes möjligt att få av gemene man

är de känslor som finnes

obsvarade till minnes?

kaos berör

kärlek förgör

inombords i allt

för den får allt att kännas så kallt

dissikera min strupe

fyll den med andra ord

töm den på tankar om själsligt mord

en dans som kanske tar mig uppför stupe

så häng ut mig offentlig

berör mig med pöbelns iskall sax

håna mig för den jag är på livets stig

inte för den mitt yttre visar till max

som en levande död

jag på kusen far utan vagnars stöd

vill ha mitt själsliga bröd

till att mata andens död

nu spelar jag mig åter ett spratt

men bryr mig inte längre ett skvatt

utav oceaner av dimma

kan ni mitt svar förnimma

Personlighet Tre

ack vad vore livet

om allt vore givet

en tom tristess

res dig upp och skrik "i am a mess"

personlighet tre

en hyllning till bristen på vishet

kanske avfärdad av någon med bätte renomé

tala för dig själv

säger de om mig och mina teorier om livet

var tyst och svälj att som komme av älv

tivoli, karnival för ensamhet

det är något som jag inte vet

märk mig för livet med ditt fåfänga skratt

borde jag bry mig ett skvatt???

sug på den här

en deklaration om vad min kropp när

personlighet tre

vad som i morgondagen kommer att kännas så passé

#3

är min själsliga misär

ett brott mot det här

saknar du liv?

eller allting uppsatt på stativ

en regel så enkel att följa

men ändå så mycket att dölja

#4

i månstråles glans

föll jag i trans

sittande på en stubbe

svalde jag hela rubbet

många har knackat på skalet

men aldrig det stora kvalet

vem jag är i denna mystiska skymningsdans

äkta, men ändå känner jag att jag inte fanns

mot skratt och hån

jag armerat mitt hjärta

från min ljusskygga vrå

tänk om det enkelt vore

att svepa bort denna frost av kung Bore

dansa din djävul

le mot himmelen så klar

ty nu har nätter utbytts mot dar

Avsked

Vägen går mot ett avsked

Utan en given förklaring

Men ack så många sår

Bruten är den ed

Bortom alla ting

Som skulle räcka många år

Hjärtat det brinner

När jag mig förnimmer

Om de känslor jag känt

Som jag mot mig själv vänt

Aldrig kunde jag mig hålla

Under kontroll i allmänningens fålla

Mina löften till mig själv jag svek

Till ingen nytta vad jag vet

Ensam står jag här

Trots att viljan funnits där

En tröttsam suck mitt huvud hålla

Då jag mig stor skada vålla

Denna världen är ej

För sådana som mig

Rädd och frusen

Mitt liv jag försaka

För något jag begripa

Inuti husen

Sitter den som får mig att skaka

Medan jag oförmögen att nå dit satt mitt liv i knipa

När morgonrodnad smeker skogens toppar

I sjön jag för alltid bottnar

2004-4

Vi har ett vackert samhälle säger de

Visst för all del det kanske så är

Men vad är skönhet när frihet ej finns

Och vår egen styrka vi ej minns?

Kutryggiga och vankelmodiga vi slavar

I långa år och många dagar

Med blod i munnen och ryggen krökt

Alkohol för att dölja den dröm vi sökt

Vi bockar oss för smulor från deras bord

Trots att deras filosofi är själens mord

Nykter och vaken

Kan vi kanske ta tillbaka dagen

Inte leva i fruktan

Eller under tyranniets tuktan

Som små lismande kräk vi lever våra liv

Å gnäller över att vi fått en dålig giv

Att det inte är vårt fel att vi ej vågar

Att försätta de rikas paradis i lågor

Bourgoeusien hyllas som om den vore

En grund för mänsklig storhet

Jag gråter ensam en tår

För all den ångest jag ej på rår

Tom i själen av fruktan att gå hädan

I kampen för att avsluta detta jeden

Reser sig upp och rasar ner

Reser sig upp rasar ner

Jag vill inte veta mer

Reser sig upp rasar ner

Om denna värld jag ser

Reser sig upp rasar ner

Ty den sig obegriplig ter

South Halland Death Trap

Som ung och du

kände jag varken tid eller rum

Men så plötsligt en dag

så stod där en vägg där gränsen förut känts vag

Att bli gammal och vakna upp

borde inte kännas som att stöta på trupp

Men trots allt jag fortfarande minns

att något utanför finns

En vision av framtid

bortom förfallet i vår samtid

Södra Halland

du som kunde vara allt

Varför känns det så kallt?

En dödsfälla på väg utför

utan kärlek eller något som berör

En vision av framtid

bortom förfallet i vår samtid

Borde vara nog

för att återge det som en gång togs

En miljö fylld av vacker natur

så ni undrar säkert hur

Det kan kännas som förbytt

som om allt var svartvitt

Kanske är jag inte byggd

för detta livs heliga dygd

Men vad heligt är

i den döda miljön här

att vara reaktionär?

Fallna industrier och fallna bruk

minnen av en tid som var förut

Nu har allting monterats ner

av skäl som för massan obegripliga är

i bästa fall förklarat med brister i monetär

Säg mig när

Saker skall ändras till det bättre här

ett samhälle som i böckerna nämnes som plats där inavel vanligt är

En vision av framtid bortom förfallet i vår samtid

snälla säg mig när?

Manlighet

Mitt hjärta format är

av år av ensamhet och till besvär

Ensamheten är essensen av mitt liv

Min mur med väggar trygga av tomhet är

för att skydda en kärna som så tom naiv

befinner sig där

Ett fruktlöst leende av falskhet jag tvingar fram

ty det känns bättre när ingen vet vem jag egentligen är

När ingen kan hacka hål i min tomma charad

för att upptäcka just vad som saknas där

Det jag döljer där inuti

en dröm men samtidigt en rädsla att icke vara fri

en tomhet som klyver mig mitt itu

För denna brist på manlighet manifesterar min rädsla

å som alltid känns det bättre när ingen på mig timmar ödsla

Ligger på golvet och stirrar med tom blick

i taket och undrar vart alla åren de gick

Ligger vaken i svett och ångest

för att genomgå detta vidriga test

Men vad skulle du gjort om

du burit min tunga hemlighet en gång

Skulle du ropat ut din ynklighet för alla här

att frossa i din misär

För att se om det är bättre när

det som i filmens värld kan tändas ett ljus där?

Nej min tysta mur

kommer jag aldrig att spränga mig ur

Att lätta på locket så alla kan se

ingen enkel sak det e

Särskilt när man ej är den man

som alla tror att de kan

Föra in en inuti

genom att styra oss en fälla för vi

Min brist på manlighet skrämmer mig ock

Varför jag sålunda skola känna jag begriper ej

Manlighet tycks vara ett krav dock

För att existera som denna varelse som sluter om mej