Egentligen får man väl skylla sig själv dock, då man blir ett fan av en tv-serie som har den amerikanska militären som huvudsponsor. Det som är tråkigt dock är att alldeles för få tycks vara medvetna om det. Tidigare har dock seriens glorifiering av militära arbetsmetoder varit uthärdlig då man inte passerat gränsen. Men nu har man alltså gjort det och det känns helt fruktansvärt.

Vila i frid Stargate! Avslutar med följande strof från Mikael Wiehe;

“De säger att det här är vägen, den enda vägen fram, men om det här skall kallas framåt… Då skall jag ingenstans…”

Tyvärr så lämnar Sverige i vanlig ordning ett bidrag till fånerierna (och SD vill att man skall vara stolt över att vara svensk… Jisses… Jag kan vara stolt över att jag är jag men stolt över en påhittad gemenskap… Snark…). Tyvärr är det så att vår “kära” EU-kommissionär Malmström vill blockera “barnporrsajter”. Trots att vi alla vet att det inte hjälper ett dugg med sådana dumheter. Trots att vi borde minnas att man vill blockera “The Pirate Bay” med hänvisning till att man “kunde hitta barnporr där”. Usch vad det är tråkigt när landet man råkar vara född i har tagit en så stark ställning mot den gamla hacker-parollen “Information wants to be free!“. För den som vill läsa mera kan man gör det här. Notera att längst ner i pingback att något spån har skrivit “Cecilia Malmström 4 president” och för en väldigt “lysande” argumentation om varför denna ryggkrökare är en hjältinna. OMFG om man säger så.

För övrigt anser jag att Sverige skall ta itu med sin egen historia innan vi tar itu med Turkiets historia. Även om det råkar vara sant att händelserna i Osmanska riket runt 1915 var ett folkmord. Det smakar alltid illa med skenhelighet från landet där jag fick, under min skolgång, Gustav Eriksson propaganda presenterad som historiska fakta.

Inte för att verka okänslig eller så, men jag struntar faktiskt i om en 35-åring skjuter sin faster, sin syster osv. i USA. För det är något som bara berör de allra närmaste. Eller om den och den kvinnan har blivit mördad, vilket också bara är en sak för de allra närmast sörjande, hur tragiskt det än må vara. För nu är det trots allt så att när det gäller de flesta mord så begås dessa av anhöriga eller någon med anknytning till offret. Personer som mördar personer utan någon anledning (hur bisarr den än må vara) är väldigt sällsynta och har alltid varit det. För det mesta verkar det som om sådana historier ges uppmärksamhet av bara en orsak; att dölja vad som egentligen sker…

Fast det är klart att jag kanske inte skulle sitta och beklaga mig så mycket då jag faktiskt delar en del av den morbida fascinationen för kriminologi. Även om det bara är ett fåtal fall som är värda den uppmärksamhet som de får. Ibland kan man tycka att det är märkligt att Sverige får sin egen Henry Lee Lucas i Thomas Quick. För egentligen borde varningsflaggan varit uppe från dag ett då Quicks påstådda handlingar inte stämmer överens med det mönster som i stort sett alltid ses hos seriemördare (om man säger att det inte brukar handla om “all shapes and sizes” när det gäller seriemördare). Mig veterligt är det faktiskt bara Lucas och Quick som har erkänt att de har mördat i alla former och storlekar, å båda har i efterhand dragit tillbaka sina erkännanden. Därmed inte sagt att det i båda fallen är inte är fråga om farliga människor (Quick är i alla fall bevisat farlig och Lucas mördade sin moder). Vi har egentligen bara en person som är betrakta som en seriemördare (om än en misslyckad sådan) i Sverige och det är Lasermannen. Visst finns det misstankar om att även Hugo Färnström (gärningsman i mordet på Kerstin Blom och trolig gärningsman i fallet med Gerd Johansson) kunde ha passat in på profilen. Men det är allt. Faktum är att så kallade “spree killers” är den vanligast formen sensationsbrottslighet i Sverige. Å där har vi trots allt bara ett fåtal på de senaste 150 åren; Hagström 1886 (halshuggen 1887), Nordlund 1900 (halshuggen samma år), Von Sydow 1932, Hedin 1952, Flink 1993 och Zeathreus/Jara 1994. Men ändå går folk omkring och är rädda för den här typen av brottslighet. Visst, men tanke på hur människorna som ser andra människor som saker som gör saker handlar, så är lär det inte dröja allt för länge innan någon går “postal” på arbetsplats i landet. Men å andra sidan är det helt i tidens anda med nedskärningar, irrationaliseringar och marknadens magi. För alla människor har upplopp i sig om man pressar dem och pressar dem och pressar dem.

Men frågan är ändå varför mord tar upp så mycket plats i tidningarna när det ändå är en ganska sällsynt form av brottslighet. Inte är det för vårt bästa i alla fall. Vårt bästa är att sitta i våra ensamma hem och vara rädda hela tiden; i alla fall om  man skall tro dagspressen…

Rubriken är förresten i anknytning till ämnet, men på ett svårt sätt så det är väl lika bra att förklara. Eller inte ändå. Läs i alla fall texten till The Pogues And the band played Waltzing Matilda;

And the band played Waltzing Matilda
As they carried us down the gangway
But nobody cheered, they just stood and stared
Then turned all their faces away

Annonsen var lite konstigt formulerad med rubriken “Är du teknikfantast?“. Vad roligt då; det låter som om Teknikmagasinet eller Kjell & Co söker ny personal, inte som en stat som är livrädd för sina egna medborgare letar nya övervakare. För oj vad terrorism är vanligt i det här landet… De grupper som har störst ambitioner på det området brukar aldrig lyckas åstadkomma något. Även om VAM:s klistermärke “Lasermannen – ljuspunkt i mörkret” är roligt på ett bisarrt vis. Men faktum är att frånsett enskilda politiskt motiverade mord och attentat som inte skett i en omfattning eller skala för att kallas terrorism (Lasermannen passar för övrigt ganska perfekt in i profilen för en seriemördare, den missionerade typen), så är det senaste dådet jag kommer på RAF:s attack på den Västtyska ambassaden 1975. Å ambassader ligger på moderlandets territorium så rent tekniskt skedde det attentatet i Tyskland. Eller före det attentatet mot Norrskensflammans redaktion. Eller om man skall gå riktigt långt tillbaka; Amaltheadådet. Ja, vilka problem vi har med terrorister i det här landet… Antingen beror det på att FRA och deras gelikar redan har tillräckligt med medel för att stoppa sådant eller så är det helt enkelt så att vi inte är särskilt hårt drabbade. Men vad vet jag egentligen…

Över till något helt annat för övrigt (mina karaktärer i WoW som jag listar bara för att jag känner för det). Totalt en 70 dagars speltid över två år, utan att bli någe bra på det. Vilket vilt liv man lever…

Vitekvist

Grünewald

Svartur

Svårmod

Black Sheep – All the blow-themselves-up-motherfuckers (will realise the minute they die that they were suckers)

Enter Shikari – Juggernauts, No Sleep Tonight

Randy – They fear us, Step outside, Randy I don’t need you, Now and forever

Hatred Jackals – Some common arguments against anarchism

Till slut men inte minst (eller kanske bara konstigast);

Sun Ra – The Heliocentric Worlds of Sun Ra

Sun Ra and his Solar Arkestra – The Secrets of Sun