Tider skola komma

De flesta dagar vill man bara drömma sig bort till en värld långt borta. Där hoppet finns kvar och man inte förlorar tron på mänsklighetens överlevnad bara genom att gå ut genom dörren. Snart har alla framtidsvisioner kommit på skam bara för att man tvunget måste enas kring minsta gemensamma nämnare. Det är verkligen intressant att äldre SF-litteratur har så otroligt svårt att ens kommit i närheten av den dystopi som vårt samhälle utvecklas mot. Du sköna nya värld framstår som en vacker dagdröm. Inte som den dystopi den egentligen är menad att vara. För vad har despot egentligen att sätta upp mot ett samhälle där de mobbade mobbar sig själva åt mobbarna. Ett samhälle där förtryckta förtrycker sig själva åt förtryckarna. För av någon anledningen är det omöjligt att slåss mot fienden som den är en själv. Eller som konstaterat “It takes a fool to remain sane”. Ihåligheten i samhället börjar bli alldeles för akut för att det skall vara roligt längre. Världen är verkligen bortom all fattningsförmåga för tillfället. Får pigga upp mig med att lyssna på Kung Kodums “Rebell mot dig själv” några gånger om dagen. Ihop om någon annan skulle kunna lyssna och ta till sig texten.