Myter och myter
Monday 21 January 2008 by ruthger
Satt och tittade igenom musik- & filmbranschens svar pÃ¥ filmen “I wouldn’t steal” pÃ¥ Aftonbladet TV. Blev frustrerad över att höra samma tjat om att utan de multinationella företagens investeringar sÃ¥ skulle vi inte fÃ¥ nÃ¥gon underhÃ¥llning överhuvudtaget. Vi talar om samma industri som de senaste Ã¥ren har producerat remake efter remake av 70-talsfilmer, ofta sämre än originalet (exempelvis “Dawn of the Dead” som jag tyvärr sÃ¥g pÃ¥ bio). Vi snackar om samma industri som har gett oss Britney Spears, Spice Girls, Christina Aguilera och alla dessa idol-miffon som man terroriseras av när man gÃ¥r in i en butik eller ett kaffe eller liknande. SÃ¥ jag undrar pÃ¥ vilket sätt garanterar de stora bolagen mÃ¥ngfald och bra film och musik? PÃ¥ vilket sätt? Förklara det för mig… För det är fan i mig helt obegripligt…
De här argumentet om att det inte finns nÃ¥gon musik/filmkultur kvar om folk kopierar hÃ¥ller inte. Det är ungefär som att pÃ¥stÃ¥ att det inte fanns nÃ¥gon kultur innan slutet av 1800-talet eftersom det först var dÃ¥ det var tekniskt möjligt att spela in ljud och/eller film. Jag betalar gärna för en konsert, däremot INTE för ett gäng DRM-skyddade lÃ¥tar med lÃ¥g-bitrate…
Det beror pÃ¥ vad det är för nÃ¥got, men CD-skivan ser väl ut att ha gjort sitt. Det görs fortfarande bra musik även om jag främst lyssnar pÃ¥ “gammal musik”. mp3 funkar bra för mig i de flesta lägen, sÃ¥ länge det inte är för lÃ¥g bitrate. Men betala för en mp3 känns inte värt nÃ¥gonting.