Tider skola komma

IPFI beklagar att ComHem förhindrar rättvisans gång? Rättvisan? Tragiskt nog så förstår inte IPFI begreppet rättvisa. Eller så applåderar man när Iran avrättar en rebell. För det är i enlighet med Irans rättvisa. Eftersom rättvisan uppenbarligen är vad som står skrivet i lagboken eller vad maktmännen säger att gäller. OBS jag började inte… Det gjorde IPFI men sin skamliga “You wouldn’t steal a car” reklam.

Vad vore en Doctor Who säsong utan Daleks? Utan Daleks skulle det saknas något, och de är definitivt mycket roligare än någon Bobba Fett. Följaktligen så dyker doktorns gamla nemesis upp igen i femte säsongens tredje avsnitt (“Victory for the Daleks”). Tyvärr så toppar det avsnittet dock inte det i säsong fyra som utspelar sig i Empire State Building under den stora depressionen. Men det är klart; man hade då David Tennant i högform, och Matt Smith behöver fortfarande hitta sin egen stil.

Det är med tungt hjärta som jag säger farväl till en tv-serie som följt mig i många år i sina olika inkarnationer (sedan 1998 för att vara mer exakt). Stargate har definitivt förlorat en tittare i och med att man tillåter US Airforce att sprida ett väldigt brunt budskap. Att ett auktoritärt styre illustrerar styrka och överlevnad medan ett demokratiskt styre illustrerar svaghet och undergång. Ifall så skulle vara förhållandet så omfamnar jag grundligt undergången, och betackar mig för överlevnad. Det känns i.o.f.s. rätt märkligt att det kommer nu, efter Bush-eran. Fast egentligen är det väl så att de inte vågade flytta fram positionerna då. Troligtvis.

Egentligen får man väl skylla sig själv dock, då man blir ett fan av en tv-serie som har den amerikanska militären som huvudsponsor. Det som är tråkigt dock är att alldeles för få tycks vara medvetna om det. Tidigare har dock seriens glorifiering av militära arbetsmetoder varit uthärdlig då man inte passerat gränsen. Men nu har man alltså gjort det och det känns helt fruktansvärt.

Vila i frid Stargate! Avslutar med följande strof från Mikael Wiehe;

“De säger att det här är vägen, den enda vägen fram, men om det här skall kallas framåt… Då skall jag ingenstans…”

Man kan aldrig sluta irritera sig på Aftonbladet. Visst är det tråkigt när människor dör men… Att säga att världen känns mindre fri när Polens konservative president och “halva landets maktelit” (ordvalet säger allt), kraschar är bara fullkomligt bisarrt. Hur länge skall egentligen dåtiden vara framtiden bara för att Stalin och Mao dödade en massa människor? Kan vi inte göra upp med det här skräpet någon gång. Kan vi inte någon gång ta och förpassa konservatismen till historiens sophög där den hör hemma, precis som de flesta varianter av kommunism. Å det oavsett om man blandar ut den mörkblåa röran med några skedar gangsterkapitalism.

Så var vi där. Matt Smith gör debut som Doktorn. Precis som David Tennant gjorde för fyra säsonger sedan. Är lite tråkigt dock att Smith inte riktigt vågar sätta sin särprägel på Doktorn från början, utan återvänder en del av Tennants material (Tennant återanvände i.o.f.s. en del av Tom Bakers material i början, men det var lite längre mellan dem två). Överlag skötte han sig snyggt. Även om de som är enorma fans av orginalserien förstås sörjer att de får sin klassiska Doctor Who i Sarah Jane Adventures istället. Undrar dock om Torchwood försvinner nu när Doctor Who är Doctor Who för vuxna? Den är aningen mer låst i sitt koncept…

Man kan säga lite mer om avsnittet som sådant (förutom att jag hoppas på en kvinnlig Doctor Who nästa gång). Överlag var det ett bra avsnitt som lever upp till den fina standard som serien har hållit sedan den började sändas igen 2005. Vackraste följeslagaren hittills men det är väl en fråga om tycke och smak. Som jag ovan konstaterade hade i.a.f. jag gärna sett ombytta roller för en gångs skull. Lite besvikelse känner jag också i och med att jag trodde att det skulle dra ut lite mer på tiden (handlingen i avsnittet). Fast å andra sidan är tiden ganska flexibel i en TARDIS.

För övrigt vill jag bara säga att Mads Eriksen har hoppat i galen tunna när han påstår att Doctor Who är en doktor som man bör undvika (för övrigt så är Doctor Who? frågan som är svaret på “I am the doctor!” och inte karaktären). Stjärnornas krig bör dock varje riktigt Science fiction älskare undvika. Rymdopera är inge bra. Hellre tomtar och troll i skogen än bland stjärnorna…

Sådana här dagar så kan man inte undvika att tänka på Cat Rapes Dogs gamla fina låt “Fuck Nature”. För visst kan det vara underhållande att trampa på ömma tår till och från. Särskilt när man vandrar vägen fram bland slagregnet av reklamskyltar. Fast de är å andra sidan väldigt lätta att strunta i då de aldrig riktar sig till mig. Faktum är att de inte verkar rikta sig till någon utan att det är så som Asta Kask (låten Demokrati) så riktigt påpekade en gång i tiden (även om jag vill byta ut ett det mot ett du i textraden);

Du får vara med och skapa vårt samhälle
Men hur det ska se ut det är vårt beslut

Du får vara med och skapa vårt samhälle
Men hur du ska se ut det är vårt beslut

Jag tycker nämligen att min version (längst ner) har lite bättre resonans i dagens samhälle. Fast å andra sidan är Cat Rapes Dogs rader inte helt fel från låten Aquarius.

Free at last to do what I’m pleased – in heaven there are no TV’s

Fast som den dåre på berget (Fool on the Hill/Beatles) jag är så känner jag inte något direkt behov att vara en del av det hela. Det som känns naturligt för mig är snarare att inte vara en del av det. Att man sedan kan känna att jag är tragisk på grund av det. Tja…

Kvällstidningarna var förresten igång igen. I samma mönster som de hållit på ända sedan Tore Hedin (i Sverige iaf). Hur många har hon dödat? Ja, det är ganska uppenbart. Två stycken (om man erkänner två varför inte resten?). Att sedan polisen gör en rutinkoll med anledning av modus operandi är en annan sak. Hoppas ni har fel denna gången också (som  ni alltid verkar ha…).