Tider skola komma

Fascinerande att vilka trähattar som helst får skriva i media numera. Skriverierna om tragedin i Norge är fullständigt bakom flötet som vanligt. Det är härligt att se hur massmedia, även idag omfamnar rasismen som en legitim tankgång. Å det är klart. I stället för att söka felet hos oss själva så skall det mantras in att Anders Breivik inte är som oss. Vilket han är själva verket. Alldeles precis som oss. Vilket är det som är skrämmande med mantrat. Frågan är hur man kan vara så rubbad att man överhuvudtaget rör ihop rasism och islamofobi? Troligtvis är det väl inte så att de faktiskt gör det, men som alltid så är ju alltid så mycket enklare när det är vi mot dom. Men grundproblemet är då att, vad är det som skiljer gemene man från en rabiat islamofob så hela deras världsuppfattning baseras på samma tes; vi mot dom. Mina vänner, vi har startat dragstern med 1930-talet som mål. För framåt kan vi ju inte röra oss.

En sak skall jag dock upplysa alla generaliseringsdyrkare där ute om; inte ens den mest förhärdade professorn på Statens Rasbiologiska Institut hade fått för sig att kalla alla muslimer för en “ras”. Men så är det ju givetvis… Alla kristna är en ras, alla ateister är en ras, alla buddister är en ras. Snälla tänk lite istället för att utvidga en förkastad vetenskaplig teori på det sättet som ni gör. Med det sagt så måste jag förstås beklaga alla dessa människors död, men samtidigt förneka att Brevik inte är en av oss. För hade han inte har det så hade inte lyckats med sitt vansinnesdåd.

Trähatten Magnus Rantorp yttrar sig igen. Han kallas visst för expert på terrorism. Vilket jag tycker är mycket märkligt. Hejarklacksledare för övervakningssamhället borde vara ett mer lämpligt attribut. Nu senast kväker han ur sig att “det mesta tyder på att han inte agerade ensam” som kommentar till idioten i Stockholm som sprängde sig själv. För det första så kan man fråga sig vad det är för expert som ger en nolla likt magsprängaren från Stockholm den bekräftelse som denne uppenbarligen så desperat strävat efter genom att kalla denne nolla för terrorist. Egentligen finns det bara två ord som passar in på denne nolla. Nolla och egoist. Egoist eftersom han uppenbarligen gav fulla f*n i vad hans barn tyckte om att förlora sin pappa. Nolla för att han trodde att han var religiös.

Åter till ämnet kanske. Det som skrämmer mig mest med att så kallade experter ger nollor självberättigande på detta sättet är dels den tysta majoritetens strävan efter en artificiell trygghet. Som leder till att man ger så kallade ledare rättighet att övervaka en. Problemet är bara att övervakning ger ingen trygghet. Övervakning ger bara övervakning. Frågan är om de människor som lyckades missa detta kommer att hitta något om man ger dem mer makt. Troligen inte. Tyvärr så måste jag dock understryka att det främsta skälet till att nollan kom så långt som han gjorde troligtvis var att han agerade helt på egen hand. För det är mycket mycket mycket lättare att missa en ensam dåre än ett avancerat nätverk. Så det mest tyder med andra ord på att stockholmsnollan hade mer gemensamt med förövaren av Finlands hittills enda självmordsattentat än exempelvis med personerna bakom några av de större attentat som förövats. Eller för den delen med Marc Lupine, Dylan Klebold, Eric Harris eller förövaren av massakern på Virginia Tech. Så kalla honom inte för terrorist, kalla honom för misslyckad massmördare, och stryk under order misslyckad i sammanhanget.

Apropå det här som påstås med religiösa motiv så hänvisar jag till ett tidigare inlägg som jag gjort. Religion hade absolut inte något med det hela att göra. För det har det sällan när narcissistiska egoistiska nollor spränger sin mage i luften…

Min bror säger alltid hur kultursidorna är nerlusade med vänsterfolk. Själv tycker jag det verkar som om de är fulla med präktighet. Som att när man går in kultursfären så förändras spelreglerna för verkligheten. Den senaste veckan har man fått se hur bisarr denna sfär kan vara. Först i samband med att Åsa-Nisse filmen kommer ut. I en artikel med koppling till den hyllade regissören av kärleksmelodramer, Roy Andersson går man lös ordentligt på orginalförfattaren Cederholms tjänstgöring i Waffen-SS under Andra Världskriget och dennes anti-semtism. Finns det någon koppling till dagens Åsa-Nisse film förutom dagens förvirrade “upphovsrättslagstiftning”? Inte de inte… Sedan går man vidare och gör kopplingen mellan det nazistiska begreppet “blut und boden”, völkisch-romantik och Åsa-Nisse och hur ruskigt det är. Man citerar t.o.m. mannen med hängslen och livrem, Gunnar Sträng i “Låt oss slippa fler Åsa-Nisse filmer”. Problemet är bara att absolut inget av artikeln handlar om dagens film. För det är inte relevant på kultursidorna. Kan inte människorna inse att kultur och präktighet inte direkt går hand i hand?

Nästa exempel är recensionen av den brittiska filmen “Four Lions”. Som av någon anledning fått vänta på att bli bedömd till cirka ett halvår efter DVD’n kommit. Kanske är det för att recensenten behövde något präktigt att säga? Som recension är texten helt värdelös då den går igenom handlingen i filmen från A-Ö. Fast det som mest lämnar bitter eftersmak är nog ändå att skribenten väljer att hylla idioten i Stockholm. Genom att kalla honom för en “verklig självmordsbombare” istället för idiot. För det är svårt att kalla idioter för idioter av någon anledning. Min recension blir istället att filmen är delvis misslyckad på grund av att Chris Morris inte lyckas balansera mellan tragedi och komedi på ett bra sätt. Kopplingen till verkliga inkompetenta idioter kan man dock lämna utanför. Galghumor är dessutom ett sätt att hantera verkligheten och inte en sjukdom o du präktiga flicka…

Illdåden kväver skratten

Villaägarna kommenterar Maud Olofssons råd till villaägarna. Är lite komiskt tycker väl jag. Som att gnälla på att en moderat regering genomför en moderat politik…

Ministerns råd provocerar

De flesta dagar vill man bara drömma sig bort till en värld långt borta. Där hoppet finns kvar och man inte förlorar tron på mänsklighetens överlevnad bara genom att gå ut genom dörren. Snart har alla framtidsvisioner kommit på skam bara för att man tvunget måste enas kring minsta gemensamma nämnare. Det är verkligen intressant att äldre SF-litteratur har så otroligt svårt att ens kommit i närheten av den dystopi som vårt samhälle utvecklas mot. Du sköna nya värld framstår som en vacker dagdröm. Inte som den dystopi den egentligen är menad att vara. För vad har despot egentligen att sätta upp mot ett samhälle där de mobbade mobbar sig själva åt mobbarna. Ett samhälle där förtryckta förtrycker sig själva åt förtryckarna. För av någon anledningen är det omöjligt att slåss mot fienden som den är en själv. Eller som konstaterat “It takes a fool to remain sane”. Ihåligheten i samhället börjar bli alldeles för akut för att det skall vara roligt längre. Världen är verkligen bortom all fattningsförmåga för tillfället. Får pigga upp mig med att lyssna på Kung Kodums “Rebell mot dig själv” några gånger om dagen. Ihop om någon annan skulle kunna lyssna och ta till sig texten.

I ett man skall säga närmast pinsamt drag av SvD (i och för sig så hymlar inte tidningen med vilken politik den stödjer) så hoppar ledarredaktionen på Kung George II’s gamla slogan. Nu är skälet till att jag läser SvD att deras tydlighet i ideologiska frågor är så klar och tydlig – vilket gör det lättare att filtrera mediebruset på rätt sätt, samt att de har Berglins. Det hindrar dock inte att jag tycker följande är besvärande och pinsamt i en värld där media skall vara den fjärde statsmakten. Dessutom väljer de att förhindra kritik genom att stänga av kommentarerna.

I kriget mot terrorismen finns ingen neutralitet

Är det egentligen för mycket att för en gångs skull vilja ha en definition av terrorism innan man vräker ur sig sådana dumheter? Jag tycker inte det i alla fall. Men det är väl troligare att Jesus återvänder i morgon klockan tre och löser alla konflikter med ett trollslag än att vi någon gång kommer att få uppleva något sådant.